När jag växte upp i pingströrelsen matades vår ungdomsgrupp regelbundet med ifrågasättande av evolutionsteorin. Inte sällan kom en kringresande kristen föreläsare och berättade om Darwinismens svagheter och visade over head-bilder av mikroorganismer som saknade mellanformer. Det var intressant och ledde till att jag även i högre åldrar försökt sätta mig in i Intelligent Design och de vetenskapliga beläggen för Bibelns version av jordens tillkomst.
Bland annat har jag lyssnat till Krister Renard, både live och genom nedladdade föreläsningar i MP3-format. Jag har uppfattat honom som underhållande och relativt sansad jämfört med vissa andra i det kreationistiska diket.
Och därmed lämnar vi evolution kontra skapelse för den här gången – nämnde Renard har nämligen lagt fler strängar till sin lyra. Förutom Mellanösternkonflikten har han sedan några år tillbaka börjat kritisera den svenska invandringspolitiken. Därför har min bild av honom förändrats.
Jag är fascinerad. Nu finns inget underhållande i mina ögon, mer en ganska tveksam retorik på många ställen. Jag känner igen den från sverigedemokratiskt håll och konstaterar att jag inte gillar det. Speciellt i förhållande till ungdomens föreläsningar framstår Renards sätt att resonera som, ja, överdrivet polemiserande.
I går publicerade Renard ett blogginlägg som verkar vara den första delen i en serie där han klarlägger hur han egentligen ser på invandringen. Jag läste med en utgångspunkt som närmast kan beskrivas som invandringsvänlig och anade därför från början att jag inte skulle hålla med. Så blev det mycket riktigt. Om vi skippar själva sakfrågan och riktar in oss på retoriken tänkte jag ta upp en del saker. Anledningen till att jag skriver är att den gode Renard väljer att hålla en mycket hög profil när det gäller att hantera sanning och fakta. Därför blir hans resonemang, härledningar och slutsatser extra intressanta.
I korta drag anser Krister Renard att invandrare som begår grova brott ska utvisas ur Sverige oavsett vad som möter dem i hemlandet. Grundförutsättningen är att invandrare inte har födslorätt i vårt land och ingen rätt alls att komma hit. Framför allt riktar han in sig på muslimer. Renard skriver:
Att jag skriver som jag gör om invandring och mångkultur är för att jag värnar om vårt land och vårt lands bästa. Jag tror ett Europa befinner sig på en farlig väg, som kan sluta med en lika blodig katastrof som [Andra världskriget]. Än är det kanske inte för sent att stoppa den utvecklingen. Jag ser stora likheter mellan åren före WW2 och dagens situation. Islamismen (eller varför inte tala klartext och säga islam – islamisterna är helt enkelt de muslimer som fullt ut följer sin läromästares instruktioner) är fullt jämförbar med nazismen när det gäller maktambitioner, våldsbenägenhet och förakt för andra kulturer och värderingar.
Jag är en sådan person som alltid drar öronen åt mig när någon börjar jämföra med Hitlertyskland, men här läste jag vidare. Dels började jag strax fundera på vilka källor Krister Renard har. Han säger att han har källor till sina påståenden, som finns i äldre blogginlägg. Jag har inte orkat leta efter dessa, men visst är jag nyfiken på var följande kommer ifrån:
- Av allt som skrivs i medierna och visas på tv, med mera, är endast en publicering av 100 000 neutralt vinklat eller vinklat till Israels fördel. Övrigt är starkt vinklat till palestiniernas fördel, enligt Renard.
- Om det fortsätter som i dag (det vill säga att det händer att brottsliga invandrare får fantasisummor från samhället, att de inte får några straff och att de inte kan utvisas) kommer nazistpartier snart att ha egen majoritet i riksdagen.
- Frankrike går obevekligt mot ett inbördeskrig inom 30 till 40 år.
Hur som helst. Jag reagerade på tre huvuddrag i blogginlägget.
För det första för Renard ett resonemang kring de politiskt korrekta. Han kallar dem (eller oss, han skulle förmodligen sortera in mig i det här facket) för personer som verkar för en döende civilisation och sprider ondska. Retoriskt är det svårt att försvara sig mot detta. Det handlar om att bli tillskriven politiskt korrekthet för att man råkar tycka samma sak som etablissemanget. I grunden är det naturligtvis inget fel på att konstatera att snällhet inte alltid leder hela vägen – men. Därifrån är steget långt till att konstatera att “Godhetskören kommer inte att ge sig förrän det Sverige som vi etniska svenskar vuxit upp i inte längre existerar”.
Att hänvisa till psykosociala faktorer är inte ondska. Ett sådant påstående är lika lömskt som att påstå att psykosociala faktorer fråntar individen hela ansvaret för brott.
Ondska behöver liksom ett uppsåt per definition.
Det andra retoriska knepet i artikeln är generaliseringar. Krister Renard är tydlig med att hans artikel handlar om invandrare som “begår grova brott, utnyttjar systemet och är här för att ta över vårt land” samt att han inte drar alla invandrare över en kam. Men jag hävdar att en och annan svepande formulering smyger sig in i hans text, framför allt när det gäller muslimer. Här är tre exempel:
“[Muslimer] hotar allvarligt vårt lands framtid, eftersom de varken kan eller vill eller får anpassa sig till det svenska samhället.”
“Överhuvudtaget lyser tacksamhet med sin frånvaro i den muslimska kulturen.”
“Många av muslimerna i vårt land upplever sig som herrefolket som snart skall ta över vårt land.”
Det är förstås möjligt att Renard har källor som styrker även de här påståendena, men för mig är det helt nya uppgifter. De muslimer jag studerade med anpassade sig till det svenska samhället genom att till exempel tona ner fastan eller bönestunderna. Om jag förstått rätt är vördnad och tacksamhet för gåvor en viktig del av det sociala samspelet i många arabiska kulturer (och att arabisk och muslimsk kultur är sammanvävd får vi väl anses vara fastslaget). Jag har inte heller sett något belägg för regentambitioner bland “många” muslimer.
(Om jag ska göra mig lite lustig på Renards bekostnad så lär det bli intressant att se vilka som så småningom kommer att styra Sverige. Han slår fast att det antingen blir muslimerna eller nazisterna. Kanske både och.)
Problemet med generaliseringar – och detta är sannerligen inte något som Krister Renard är ensam om att göra sig skyldig till! – är att man tillskriver människor egenskaper utan att utgå från individer. Det är lika dumt som att säga att alla pingstvänner är kreationister, att alla på Södermalm i Stockholm är homosexuella eller att alla judar har stora näsor. Generaliseringar fördummar, tar ifrån individer deras unika identitet och sprider en falsk bild av verkligheten. Jag förstår att det är frestande att använda generaliseringar, men personligen har jag stora problem med dem. Alla generaliseringar är av ondo, för att återigen skoja till det lite.
För det tredje drar Krister Renard långtgående slutsatser efter att ha presenterat dåligt underbyggd fakta. Den logiken riskerar att leda oss fel i sakfrågan. Och Krister Renard är ju ute efter sanningen.
Det tydligaste exemplet är en nyligen genomförd undersökning på Aftonbladet.se, där Renard gör en stor poäng av att Sverigedemokraterna får 23 procent av rösterna på just Aftonbladets webbplats. Han går sedan vidare till att slå fast att den undersökningen visar människors tankar snarare än vilket parti de faktiskt skulle rösta på (trots att frågan i undersökningen löd “Vem skulle du rösta på om det var val i dag?”). Sedan följer slutsatsen:
Även om många av de som nu valde SD, i verkligheten i ett riktigt val, än så länge skulle röstat på M eller S och inte SD, anser de tydligen att SD har rätt när det gäller just invandringen.
Jag anser att det blir fel hela vägen här. Aftonbladet.se är typ Sveriges största webbplats och en nyhetssajt som inte enligt några belägg skulle skrämma bort sverigedemokrater, vilket Renard antyder. Vidare får Sverigedemokraterna alltid högre resultat vid omröstningar på internet, vilket anses bero på att partianhängarna är mer aktiva där än andra partiers sympatisörer. (Till exempel anses SD-närvaron i sociala medier till viss del ha bidragit till framgångarna i valet 2010.) När det gäller att de som röstar skulle strunta i Aftonbladets fråga och i stället gå till sina “tankar” om just invandringen så förstår jag egentligen inte kopplingen. I den mån en sådan koppling finns vet jag inte varför man väljer att markera detta just genom en klickundersökning på Aftonbladet.se. Min bedömming blir i stället att det ligger närmare till hands att en samling sverigedemokrater uppmanat varandra att leta upp den aktuella undersökningen och klicka på alternativet SD.
Låt mig ta ett sista exempel. Renard irriterar sig på att människor använder sociala faktorer som utanförskap och arbetslöshet för att ursäkta rån och andra brott. Den ståndpunkten håller jag med om, kan sägas, men jag tar upp den för att belysa en skev argumentationskedja. Krister Renard går nämligen vidare med två retoriska frågor:
Varför begår i så fall asiatiska invandrare rån och våldtäkter i oerhört mycket mindre omfattning än muslimska invandrare? Och om det nu är psykosociala orsaker, varför är inte asiatiska invandrare arbetslösa och utanför i samma utsträckning som muslimska invandrare?
Jag skulle beskriva det här som en logisk kullerbytta eller liknande, för här skulle jag ju säga – förutsatt att Renards fakta stämmer – att psykosociala orsaker är svaret på båda frågorna. Inte som ursäkt, utan som förklaring. Uppväxtmiljö, tidigare erfarenheter, ekonomiska villkor, kulturellt kapital och många andra orsaker formar oss. Här går att se en skillnad mellan asiatiska invandrargrupper och muslimska, om vi nu ska bunta ihop dem till kollektiv. Exakt vad som påverkar en människa till att begå brott lär vi få gå ner på individnivå för, men klart är att socialgrupp har stor betydelse.
De retoriska frågorna skuldbelägger muslimska invandrare som grupp, utan att ha greppbar koppling till påståendet att sociala faktorer inte är någon ursäkt för brott. Där finns ett problem i Krister Renards sätt att diskutera.
I sitt blogginlägg återkommer Krister Renard till fakta som motpunkt till förutbestämd världsbild. Det är alltid viktigt att de fakta som finns hanteras varsamt utan att slarvas svepande analyser och retoriska fulknep. Vare sig han talar om arternas eventuella utveckling, judarnas eventuella rätt till ett eget land eller de missskötsamma invandrarnas eventuella rätt att stanna i Sverige måste även Krister Renard hålla en ärlig ton. Jag kräver inte objektivitet, fullständig saklighet eller att båda sidor kommer till tals. Bara att sökandet efter sanning får fortgå.
Det är fascinerande hur mycket snack det har blivit av något så – ja vad ska vi kalla det – modest.
Simon
Jean-Pascal
Gästbloggare
Magnus
